Att skriva.
Att undersöka hur världen, verkligheterna, jag själv och andra är beskaffade.
Att prova hur saker ter sig om man byter perspektiv.
Att skapa min historia, min livsberättelse,
samtidigt som livet pågår,
innan det ännu är för sent
att prova ett annat vägval, ett annat förhållningssätt.
Att dela berättelser.
Att få möjlighet att berikas
av andras vackra försök och dyrköpta erfarenheter.
Att få vara med i solbelysta lyckor,
känna igen sig och slippa vara ensam i de svartaste passagerna,
få skratta åt det där djupt mänskliga som vi alla har gemensamt.
Att avnjuta ord och formuleringar.
Jag ÄLSKAR skrivandet! Och jag älskar läsandet, delandet, berättandet. Mer berättelser åt människorna, önskar jag!
Och så vill jag leva sådär som Gandhi. ”Var den förändring du vill se i världen”. Därför vill jag dela med mig av mina berättelser. De gör bättre nytta här än i den dammiga pärm i min bokhylla märkt ”Min Bok?” där de stått hittills.
* * *
Men så kan man ju inte göra heller! utbrister Vän av Ordning. Tänk om någon snor dem! Tänk om du går miste om en intäkt! Tänk om ingen vill ge ut dem när de redan är publicerade! Och vem skulle köpa en bok med något som man kan läsa gratis på nätet? Så kan du inte göra!
Nähä. Men nu vill jag göra så i alla fall. För tänk nu om det inte blir någon bok. Tänk om de här texterna står kvar där i sin dammiga pärm medans jag far omkring och sjunger och masserar. Tänk om jag dör innan det hinner bli någon bok, och mina barn får slänga alltihop. Tänk om någon hade kunnat känna igen sig, skratta ett gott skratt eller hitta en egen väg, men jag har undanhållit möjligheten av ren snålhet och rädsla.
Och tänk om det blev en bok, som ingen köper för att jag är alldeles okänd och ingen någonsin har läst nåt av mig tidigare. Och Tänk om jag går miste om en intäkt! Utebliven royalty. Arvode för krönika som ingen vetat om att jag hade kunnat skriva. En hel föredragsturné som aldrig blir av därför att allt som skulle ha sagts, delats, skrattats åt eller funderats kring står tryggt instoppat där i sin dammiga pärm märkt ”Min bok?”.
Och tänk vad världen hade kunnat vara för ett ställe ifall fler gick runt med frågan ”Hur kan jag bidra?” istället för ”Vad kan jag vinna på detta?”
* * *
”Var den förändring du vill se i världen.” Ja. Så vill jag leva, så fort jag har praktisk möjlighet till det.
Det är med det tänket jag nu lägger ut mina texter. De är min gåva till världen. Mitt tack till alla som berikat mitt liv med sina berättelser. Mitt bidrag till den förändring jag skulle vilja se. För att öka den samlade sinnesfriskedomen i världen.
Jag tänker att om många människor ger en bit av sig själva, av det de är bra på, då blir världen sammanlagt ett trevligt ställe. Jag gillar trevliga ställen. Alltså bidrar jag med det jag kan.
* * *
På jannika.se hittar du tre olika avdelningar med texter:
1) Veckans krönika:
Här har jag tänkt lägga ut ca en text i veckan om detta att vara människa. Om dagsaktuella händelser, i mitt liv eller andras. Åsikter, slutsatser, alternativa synsätt, nya vägar vidare.
2) Maskrosmamma:
En dröm jag länge gått med är att få göra något konstruktivt av mina mammatankar och -erfarenheter. Av allt jag prövat ut och hittat på, tänkt och praktiserat genom 18 år av högintensivt mammaskap.
Så nu har jag börjat samla tankar, berättelser, knep och rutiner, under rubriken Maskrosmamma. Som ett slags serie kärleksfulla brev till mig själv som trettioåring. Från mormor Jannika till mamma Jannika, liksom. Det jag önskar att någon hade kunnat berätta för mig då när jag behövde det. Som kanske någon annan kan ha glädje av nu.
3) Textarkivet:
Sånt jag skrivit genom åren, i olika sammanhang, kring en massa olika ämnen. Bland annat finns där texter och ackord till mina sånger. Texter från min tid som redaktör och skribent för tidningen Födsel&Föräldraskap. Mitt konfirmationstal. Mina tankar kring demensvård.
* * *
Så. Varsågod! Kliv på och ta för dig. Och hör gärna av dig om du vill, med egna erfarenheter, tankar och berättelser, med synpunkter, kritik eller uppmuntran.
Och vill du anlita mig som skribent för något sammanhang, hör av dig så får vi se vad vi kan hitta på!