Men hur ska man göra då?
Vi vet så mycket om vad man inte ska göra: Man ska inte bli arg, inte klandra, inte tala barnspråk, inte vara hårdhänt, inte kränka integriteten. Allt det där är gott och väl, men vad ska man göra då, rent konkret, med en person som klamrar sig fast i dörrkarmen och vägrar ta av sig sin blöta tröja? Vad säger man till en åttioåring som med panik i blicken ”måste skynda sig hem till sina små barn som är ensamma därhemma”? Agdas tänder har blivit sämre, tandhygienisten har ordinerat specialtandkräm och mellanrumsborste, men är det någon som har kommit på hur man över huvudtaget kan få henne att öppna munnen?
* * *
Vardagen som undersköterska i demensvården är full av sådana situationer. Under mina år där fick jag möjlighet att gå ett antal mycket bra kurser om demensvård. På alla dessa kurser och utbildningar betonas vikten av ett gott bemötande. Men vad är ett gott bemötande? I praktiken? Med just den här personen, i just den här situationen?
En fördel med just demensvården är att det ofta är samma situationer som upprepar sig, igen och igen. Detta ger möjlighet att prova sig fram tills man hittar sätt som fungerar. Det ger också personalgruppen möjlighet att dela med sig till varandra när man hittar något som fungerar. Kanske kan man t.o.m. hitta ett gemensamt sätt som fungerar för alla, vilket kan bidra till ännu mer lugn och trygghet för alla inblandade.
Praktisk bemötandeträning
Det är genom att ta oss tid att reflektera över vår egen praktiska verklighet, och genom att finna modet att faktiskt pröva något nytt, som vi kan hoppas göra verklighet av alla de vackra orden om empati, respekt och integritet, som vi alla är överens om ska prägla det vi gör.
Det är det som Praktisk bemötandeträning går ut på: Vi samtalar och funderar, med utgångspunkt i konkreta exempel ur vår egen vardag. Vi provar oss fram, testar nya lösningar, lyssnar på varandra och skrattar tillsammans.
Ur innehållet:
- Vad är ett ”fungerande” bemötande? Hur vet man om något fungerar/inte fungerar?
- Hur känns det att göra på ett sätt som man inte brukar? Hur kan vi finna modet att prova?
- Våra känslor av osäkerhet, maktlöshet, sårbarhet, hur kan vi handskas med dem?
- Hur kan vi i personalgruppen understödja varandra?
- Behovet att känna sig accepterad som man är – vad kan vi göra?
- Att gå på besök i den gamlas verklighet
- Att vara öppen för oväntade lösningar
- Tänka Nej och tänka Ja – ett enkelt sätt att öka chansen för positiv respons
- Få tillbaka det man ger ut – vad utstrålar jag?
- Kan jag påverka det? Fake it till you make it? Kan man odla glädje?
* * *
För dig som vill läsa mer:
Här har jag samlat några berättelser och tankar om svåra bemötandesituationer
Här skriver Socialstyrelsen om demensvård och bemötande
* * *
Klippkort:
Ett klipp kan växlas in mot två kurstillfällen à 90 min.
En lokal behövs, med plats att ställa stolar i en cirkel.
Max antal deltagare: personalen på en avdelning