Nils Ferlin – ganska mager om bena

Nils Ferlin

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar
men dig vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.

ur ”I folkviseton”, 1957

Det här är historien om en man som långa tider av sitt liv drev som ett rö för vinden. Som var så bra på så mycket att han inte visste vad han skulle göra av alltsammans. Som Såg, och som upplevde den fulla smärtan i att faktiskt Se det han Såg. Om man har en stor förmåga att föreställa sig något bättre, då kan det ibland bli näst intill outhärdligt att världen ser ut som den gör.

Nils Ferlin, ja, det var ingen muntergök precis, sade någon när vi första gången satte oss ner för att sjunga de här sångerna tillsammans. Njäeh, det var han väl kanske inte. Men ändå… Det finns mycket värme och skönhet. Ofta en bitande ironi, som gör att munnen lite halvt motvilligt sådär dras till ett leende. Och en skön självdistans. Som att han, samtidigt som han halkar omkring här i livets villervalla, står uppe på kanten av det hela och ler åt sina bemödanden. Det kan vara rätt befriande, faktiskt.

Han berör mig. Rör vid något djupt i mitt hjärta. Jag möter en människa som också har sett allt det här plågsamma som jag inte vet hur jag ska hantera. På något sätt tröstar det mig. Om vi kan se det tillsammans, säga som det är, utan att blunda, då blir det svåra plötsligt inte lika skrämmande. Det är som det är, helt enkelt, och tillsammans är det ändå möjligt att vara Människa mitt i de här mänskliga omständigheterna som vi står i.

.

≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈
Fler visprogram? Här.
Vad kostar det? Här.
Vad säger publiken? Här.
Kan man komma och lyssna på dig? Här.
Bokning & frågor? Här.
Läsa mer om Nils Ferlin? Här.
≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈ ≈