Du er ikkje en, du er mange
Du er lag på lag på lag
på lag
på lag
(Kari Bremnes, Spor)
Nämen titta, där är hon ju!
Vem jag är. Tja. Vem är en människa?
Det hon gör?
Kulturarbetare, sångerska, ståuppare, funderare, skribent, massör, kärlekskonstnär, vardagsadministratör, ekologisk odlingsentusiast.
Sitt ursprung?
Finlandssvensk, född 1965 i medelklassen, utvandrad ur den och från Helsingfors 1990.
Summan av sina egenskaper?
Lugn, eftertänksam, glad, kärleksfull, nyfiken, noggrann, seriös, humoristisk, livfull…
In action sommaren 2015
Summan av sina relationer?
Mamma till tre ljuvliga barn, frisamstående singel, nära vän till ett antal nära vänner, en frisk fläkt i många människors liv, dotter till två människor som gjorde sitt bästa.
Sitt efternamn?
En gång hörde jag en föreläsare som menade att en människa är ingenting utan sina rötter. Man måste uppge sitt efternamn, det sammanhang där man hör hemma. Det är bara det att det stämmer inte för mig. Jag har grävt upp mina rötter från det sammanhang där jag föddes, för det var inte ett sammanhang som var gynnsamt för mig.
Livet! Det är grejer, det.
Vid samma tillfälle hörde jag en annan föreläsare tala om människor som är som martallar. De där allra minsta tallarna, som växer längst ut i havsbandet. Som har förmågan att suga sin näring ur nästan ingenting, en smal klippskreva mitt i urberget bara. Som krökts av stormar, störtregn, snö, is och hagel. Men som lever trots allt. När livet inte är som det borde så får det vara som det kan. Och det är gott. Det är mycket som är bra. Det finns många solskensdagar. Horisonten är vacker. Och stammen är svår att knäcka.
Om ett efternamn är till för att säga något om vilket sammanhang man kommer ifrån, låt det då vara Martall.
Sin livsuppgift?
För många år sedan hade jag en mycket stark dröm. Det var en skylt, och på den stod det vad som är min livsuppgift: att sprida glädje och kärlek. Fast en sådan livsuppgift kan man naturligtvis inte ha. Nå, det kan inte hjälpas. Jag har det i alla fall. (Vaddå, vad menar hon med det?)
Summan av sina etiketter?
Humanist. Frihetlig socialist. Artist. Gift. Skild. Trebarnsmamma. Kristen. Levnadskonstnär. Hemmaföderska. Undersköterska. Förortshjälte. Passionerad vardagsfetischist. Obotlig optimist. Javisst. Wounded Healer. Solstråle. Bråkmakare. Ängel. Fan. Maskrosbarn.
Nå jo, visst är jag väl allt det där. Men i grund och botten är jag ändå inte det. I grund och botten är jag bara, helt enkelt, en alldeles omärkvärdig
MedMänniska Utan Titel