Kommentarer till Gästbok

Av: Jannika

Jannika — Tue, 19 Feb 2019 18:14:10 +0000

Vad roligt! Tack!

Av: Anita Höglund

Anita Höglund — Sat, 26 Jan 2019 10:55:51 +0000

Hej Jannika.
Nu har Värmlandsföreningarna träffats igen.
Torsbygänget berättade om sina planer med Demensvän, och att du skall bli tillfrågad att komma dit och medverka.
Jag skriver om träffen till Demensforum och nämner dej och din bok på samma gång.
Kram
från Anita

Av: Ruth-Maijde Rönngård

Ruth-Maijde Rönngård — Thu, 15 Dec 2016 19:12:08 +0000

Hej jannike!
Har tänkt sååå mycket på dig och blev så glad när jag nu äntligen kom in på din sida och vill därför sända dig en tacksam hälsning och en glädjerik och god jul och ett välsignat nytt år för dig ! Käraste Jannike du är välkommen till mig igen! Kram!
Från Ruth-Maijde.

Av: Solveig Bergström

Solveig Bergström — Thu, 11 Aug 2016 20:11:02 +0000

Hej Jannika.
Jag läste om din bok och köpte den direkt och älskar den. Min mamma bor sen november på en jättebra demensavdelning. Vi syskon har köpt boken som en present till personalen och påpekat att de är så bra på kaosförebyggande åtgärder. Vi känner oss alltid välkomna och personalen sitter där med de boende och myser och ”inte gör nåt”. Det är verkligen en inspirerande och rolig bok. (om man bortser från sista delen, som bara gör en irriterad över alla dumma omorganisationer).
Tack för en urmysig bok.
Solveig

Av: Sven L undbäck

Sven L undbäck — Mon, 07 Dec 2015 15:44:12 +0000

Ja det var skönt att se att det finns (fler?) människor som tänker! Ska se om jag nån gång kan anordna/besöka en konsert, när tillfälle ges.

Av: Jannika

Jannika — Tue, 26 May 2015 13:14:20 +0000

Men å, vad glad jag blir! Tack!

Av: Charlotte Uggla

Charlotte Uggla — Tue, 26 May 2015 10:11:17 +0000

Hej Jannika, Läste intervjuen med dig i DN om din bok och blev så intresserad att jag genast beställde din bok. Sträckläste den när jag fick den. Mycket mycket bra bok. Tycker du lyckats fånga in och sätta ord på så många viktiga saker. Med både klarhet, värme och humor. Känner igen mycket både från de erfarenheter jag har som anhörig till en dement mamma och från min roll som handledare. Skulle önska denna bok som något för all personal inom Äldreomsorgen att läsa, reflektera och ha en dialog kring. Jag tipsar om den när jag är ute och handleder arbetsgrupper inom Äldreomsorgen. Samt även till dem,som precis som jag, har en dement mamma. Ja det är såklart en bok som alla kan läsa då det du skriver också är mycket allmängiltigt kring att vara männsika, förhållningssätt osv. Jättebra gjort! Tack! Vänliga hälsningar Charlotte Uggla

Av: Brita

Brita — Mon, 23 Mar 2015 10:36:12 +0000

Hej Jannika!

Eftersom jag inte var med på festen för dig och boken skickar jag ett grattistelegram istället.

Du skriver i din presentation att du är en alldeles vanlig, omärkvärdig medmänniska utan titel… Det tycker jag inte alls att du är!
Du är en högst ovanlig, ovanligt tänkande människa, och en människa som gör slag i saken med dina tankar och funderingar och idéer.
Det enda du kan välja bort är titeln, om den för dig betyder något negativt. Vi är ju väldigt snabba på att vilja kategorisera allt för att det ska bli greppbart för oss.
Det första vi frågar när någon fått barn är oftast ”är det en pojke eller en flicka?” – inte ”hur mår du efter förlossningen”, eller ”är allt väl med dig och barnet?”

Men det var inte det jag skulle avhandla nu utan det jag ville var att säga hjärtligt grattis till nya boken! Den tycks behövas tydligen. Värdet av att få känna igen sig i sin vardag. Jag har sålt en redan… Och jag älskar ditt tänjbara sätt att ta betalt!

Halvsekelgrattis också! Kram!

Av: Jannika

Jannika — Sun, 30 Mar 2014 06:02:46 +0000

Tack, vad glad jag blir. Ja, tänk vilken kraft det finns i att vi helt enkelt berättar för varandra om våra vägar. Du får hälsa din vackra, starka, arga från mig också! (Arja är ju ett finskt kvinnonamn…)

Av: Solveig Engström

Solveig Engström — Fri, 28 Mar 2014 11:50:19 +0000

Hej Jannika och tack för en innerlig och allvarligt livgivande upplevelse i Staffanskyrkan i Gävle torsdagen den 27 mars – alltså i går kväll. Jag bär dej i solar plexus, hjärtat och hjärnan sedan dess och jag hoppas du stannar länge. Nu vet jag om dej och din hemsida så jag kan minnestanka när/om det behövs. Synkronicitet eller slump att jag befann mej i Gävle samma kväll som du, det lämnar jag till Gud att ta hand om. Jag behövde det du förmedlade. På mig väntar pension i augusti och frågan är om jag ska fortsätta att vara mig själv i gömda hörn och i små stunder i taget eller…? Efter igår älskar jag min ilskna, arga och förstår att även om hon inte tagit mig hela vägen så har hon helt klart hjälpt mig att behålla förståndet och vilja att släppa mig loss – ta djupa andetag, lyfta blicken och låta håret flyga i vinden. Stort Tack från Solveig.